Du är här

Hem

Landet och Folket

Gud har i alla tider sökt efter samarbetspartners för att kunna välsigna mänskligheten. Gud fann en trogen vän i Abraham, genom vilken välsignelserna kunde flöda in i vår värld. Gud knöt ett förbund mellan sig själv, sin trogna vän och hans efterkommande.

Guds vän

Abraham kallas för Guds vän. Denna vänskap blev hårt prövad, när Gud bad Abraham att offra Isak. Abraham förblev trogen mot Gud trots denna otroliga svåra begäran. Han var villig att offra sin son Isak. Denna prövning, som Abraham gick igenom, öppnade vägen för Guds Son Jesus Kristus att födas till vår jord genom Abrahams säd. Han, Jesus, är säden, som krossade ormens huvud och löste fångarna från deras synder genom sin egen död, enligt löftet i 1. Mos. 3:15. En dag skall Jesus komma tillbaka och regera som Konung utifrån Jerusalem. Satan skall bindas och allting skall upprättas enligt det profetiska löftet i Apg. 3:21. Därför är Israel i fokus på ett speciellt sätt i avslutningen av vår tidsålder. Löftet om upprättelse är givet till Israel och till alla som blir inympade i förbundet med Israel (Rom. 11:16-24).

Ett annorlunda folk

Utan denna bakgrund skulle det vara svårt att förstå Mellanösterns händelser. Det är viktigt att förstå Guds plan. För att nå alla folk, utväljer han ett folk. Deras vandring och deras historia blir Guds sätt att fullborda sin plan för hela skapelsen.

Abrahams efterkommande blev präster, ett heligt folk. Gud ville ha ett folk, som skulle vara olikt alla andra. Gud ville ha ett folk, som hör hans ord och håller hans order och befallningar. Han ville ha ett folk, som överlåter sig till honom, ett helgat folk som har blivit avskilt för en helig uppgift . Ett folk, som tar emot och bevarar uppenbarelsen, Guds ord. Ett folk, som lyser för andra nationer och blir ett ljus för hedningarna. Ett folk, som lär andra folk Herrens vägar genom undervisning och exempel.

Guds kallelse till sitt folk var att de skulle vara ett annorlunda folk. De skulle inte leva såsom de hedniska folken runt omkring. Hedningarna hade sina sedvänjor, lagar, religioner och avgudar. Detta behagade inte Gud utan var en styggelse för Gud (Rom. 1:18-32; 1 Ros. 6:5-6; 8:21). Gud ville ha ett folk, som han skulle umgås med, och som skulle ära, älska och tjäna den enda sanne, levande Guden, El Shaddai.

Gud lovade till Abraham: ”I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.” (1. Mos. 12:3.) Detsamma lovade Gud till Isak i 1. Mos. 26:4. Därför är det intressant att se, vad Jesus säger i Joh. 4:22: ”Frälsningen kommer från judarna.”

Gud gav lagen till Israel

Gud förkunnade sin lag till Israels barn på Sinai, Horebs berg. Ps. 147:19-20 säger: ”Han har förkunnat sitt ord för Jakob, sina stadgar och bud för Israel. Så har han inte gjort för något hednafolk, de känner inte hans domslut.”

När Gud uppenbarade sig för folket på Sinai och gav dem lagen, läran och uppenbarelsen, blev de Guds folk. Lagen innehöll det eviga förbundet, som Gud knöt med dem. Den innehöll de dyrbara löften och dess förpliktelser. Där fanns välsignelserna och förbannelserna. Allting ingick i Guds och hans folks avtal. Inget annat folk har fått detta privilegium. Varför? På grund av utkorelsen! På grund av fädernas tro! Därför, att Guds älskade dem. Också på grund av Guds plan för hela mänskligheten!

Israels kallelse

När Gud hade uppenbarat sig på Sinai, blev Israels kallelse, syfte och historia klar. Guds plan var och är välsignelse, tillväxt, erövringen av landet, överflödande liv i landet och en helig gudstjänst i landet. Guds uppenbarelse skulle alltmera öka och förbereda Messias ankomst. När folket tjänade Herren i helig gudsfruktan, skulle Guds härlighet uppfylla jorden. Israel skulle bli ett ljus för alla folk, lag och rättfärdighet skulle utgåfrån Sion och det messianska riket skulle komma.

Detta var Guds plan, som han genom profeterna uppenbarade för oss och som blev steg för steg allt tydligare. Gud har sagt om hur långt hans plan och syfte sträcker sig med Israel: ”Så säger Herren, han som har satt solen till att lysa om dagen och månen och stjärnorna till att lysa om natten, i ordnad gång, han som rör upp havet så att dess böljor brusar, Herren Sebaot är hans namn: om denna ordning inte längre består inför mig, säger Herren, först dåskall Israels släkte upphöra att vara ett folk inför mig för alltid.” (Jer. 31:35-36)

Guds löften

Guds har inte planerat att förgöra sitt folk! ”Jag skall själv samla dem som finns kvar av mina får ur alla de länder…” (Jer. 23:3) Gud lovade detta också till Moses. Om folket vänder sig till honom, ”då skall Herren, din Gud, göra slut på din fångenskap och förbarma sig över dig. Herren, din Gud, skall då återsamla dig från alla folk, dit han har skingrat dig.” (5. Mos. 30:3.)

”Lyft din blick och se dig omkring från den plats där du står, mot norr och söder, öster och väster. Hela det land som du ser skall jag ge åt dig och dina efterkommande för evig tid.(1 Mos. 13:14-15.)

Förståelse för vad som händer i dag

Det är omöjligt att förstå Israel och händelserna i Mellanöstern i dag, om man inte tar på allvar Bibeln och den kallelse, som Gud har gett åt Israel. Bara genom att godkänna Guds planer som finns i hans ord, kan vi förstå, vad som händer i och runt omkring Israel.

Många filosofer har abstrakta teorier, som helt hör till idévärlden. Gud är historiens Gud. Han har beslutat att verka genom historia, geografi och statistik, dvs. att Gud har förbundit sig till tider, platser och personer. Han vill välsigna mänskligheten, och för det behöver han ett land och ett folk. Utan detta land och detta folk kan vi inte förstå Guds plan.

Om landets äganderätt

Vi behöver historians perspektiv för att förstå, vad som händer i dag i Israel och hela Mellanöstern. Gud talade i forna tider till patriarkerna. Han gav landet till Israels barn för evigt. Gud är noggrann med det, som han gör. Han verkar alltid rättvist och rättfärdigt.

I dag beskylls Israel mycket för att ha rövat land från araberna. Ändå för att förstå hela situationen, behöver vi en klar historisk bakgrund.

När Gud talade till Abraham, var denne fortfarande en främling i Kanaans land. När hans hustru Sara dog, ville Abraham begrava henne. Abraham talade till hettiterna i Hebron om att köpa en grotta från Makpela från Efrons åkerfält till Saras begravningsplats. Först ville de ge platsen till Abraham, men sedan köpte han den med fyrahundra siklar silver. Så fick Abraham denna plats i Hebron juridiskt till sitt ägande (1. Mos. 23:12-18).

”Så överläts Efrons mark i Makpela vid Mamre åt Abraham, hela markstycket, både grottan som fanns där och alla träd runt omkring på området. Det skedde inför hettiternas ögon, inför alla dem som hade kommit till stadsporten.” (1. Mos. 23:17-18.)

Mycket senare, när Josua hade erövrat landet, begravdes Josefs ben, som hade hämtats från Egypten, i Sikem det markstycke, som Jakob hade köpt från Hamor, Sikems faders barn med ett hundra kesitor (Jos. 24:32).

Ännu senare köpte kung David Araunas tröskplats för femtio silverseklar (2. Sam. 24:15-25). Platsen är också känd som Morias berg, där Isak hade offrats och dit man senare byggde templet. Abraham besökte både Hebron, Sikem och Morias berg.

Betel hade en viktig plats i Israels historia. Det var den första platsen i landet, dit Abraham byggde ett altare. (1. Mos. 12:8.) Alla dessa tre platser var oerhört viktiga i det, som Gud gjorde till Israels barn: I Sikem knöts förbundet (5. Mos. 11:29-30; Jos. 8:30-35.) Hebron var Davids huvudstad före Jerusalem. Morias berg var platsen för templet.

Om den nuvarande situationen

Araberna motsätter sig Israels existens i Mellanöstern i dag och kräver tillbaka den såkallade Västbanken. Västbanken är i själva verket Israels centrala område, som var kallad Judea och Samarien. Det är märkligt, att arabmotståndet är kraftigast i Nablus (Sikem), Hebron och östra Jerusalem (Morias berg). Förutom att Guds ord lovar hela landet till Abrahams säd israelerna, köpte och betalade Abraham, Jakob och David just dessa städer. Speciellt dessa platser borde tillhöra Israel. Affären har aldrig blivit upphävd, och äganderätten skall inte ändras därför, att man flyttar iväg från landet.

Hesekiels profetia

Det är märkligt, vad Hesekiel profeterar: ” Så säger Herren… eftersom fienden säger om er: ‘Ha, ha, de urgamla offerhöjderna har nu blivit vår egendom’, därför måste du profetera och säga: så säger Herren… eftersom man har ödelagt er och från alla sidor längtar efter att fåsluka er, för att ni skall tillfalla de övriga folken som deras egendom, och eftersom ni hånas och förtalas av onda människor, därför, ni Israels berg, lyssna nu till Herrens, Herrens ord!

Så  säger Herren… till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna, till de öde ruinerna och de övergivna städerna, som har lämnats till rov och hån åt de övriga folken runt omkring… Sannerligen, i brinnande nitälskan har jag talat mot de övriga folken och mot hela edom. De har med glädje i hjärtat och med förakt i själen tagit mitt land i besittning för att tömma det och göra det till sitt byte. Profetera därför om Israels land och säg till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna… Se, i nitälskan och i vrede har jag talat, eftersom ni hånas av folken… Jag lyfter min hand och försäkrar: sannerligen, folken runt omkring er skall själva bli förödmjukade.

Men ni, Israels berg, skall åter grönska och bära frukt åt mitt folk Israel, och de skall snart komma tillbaka. Ty jag skall komma till er och jag skall vända mig till er, och ni skall brukas och besås. Jag skall föra samman på er många människor, hela Israels hus. I städerna skall det på nytt bo människor och ruinerna skall byggas upp. Jag skall föra samman på er mängder av människor och boskap, och de skall bli fruktsamma och föröka sig. Jag skall låta er bli bebodda, alldeles som ni förr var. Jag skall göra er ännu mer gott än tidigare. Och ni skall inse att jag är Herren.” (Hes. 36:2-11.)